Inflationen får allt för mycket fokus i den globala ekonomin. Flera tecken skvallrar om att vi redan är i en recession och på väg mot ett deflationslandskap. Tre trender är avgörande i denna ekonomiska prognos: skulder, demografi och teknologi.

Även om ingen kan förutspå tidpunkten med absolut säkerhet, kan förståelse för makrotrender ge oss en hint av vad som väntar på lite längre sikt. Men först:

“Centralbanker är en bluff”

Detta är ett citat från Argentinas nyvalda president. Det finns visserligen mycket att säga om Javier Milei, men det är svårt att påstå att just detta är annat än riktigt. En liten grupp inflytelserika personer har möjlighet att manipulera penningutbudet (genom att trycka mer) och räntor, som i princip är kostnaden för att låna pengar. Å ena sidan uppmuntrar de människor och företag att ta på sig mer skulder eftersom det är billigare. Sedan, å andra sidan, har de makten att höja räntorna för att hämta tillbaka allt över tid.

Varför 2%?

Inflationskrisen 2023 skylls ofta på yttre faktorer som giriga företag och det ryska kriget i Ukraina. Men centralbankernas likviditets-injektion 2020 är helt solklart den grundläggande, och enskilt avgörande orsaken. Sök lite efter “centralbankernas balansräkning expansion” eller “M2 penningmängd” och kolla vad som skett de tre sista åren.

Om du börjar leta efter svar på varför inflationen bör vara 2% till att börja med, så kommer du snabbt se att det inte finns några. Inflation (som i uppblåst) betyder mer pengar, vilket betyder att köpkraften för befintliga pengar minskar. Varför skulle vi vilja att värdet på våra pengar minskar? Två procent årligen leder till noll värde om 50 år.

Det är också konstigt att tänka på vad som mäts när man diskuterar inflation som grunden för räntor. Varför ingår varor och tjänster i konsumentprisindexet (KPI) men inte tillgångar som bostäder eller kostnaden för utbildning eller tidig pensionering? I vems intresse ligger dessa mått..?

Den deflatoriska framtiden

Jag lämnar det dysfunktionella systemet och dess bedragare för nu. Demografiska trender, tekniska framsteg och ökande hushållsskulder pekar på vad som kommer oavsett vad centralbankerna beslutar. (Om de överlever den nya sortens motorsågspolitiker som är en kosekvens av deras katastrofala agerande.)

Efter över ett decennium av “stimulansåtgärder” ligger den globala skulden för närvarande på 307 biljoner USD. I vår nya miljö högräntemiljö måste länder och hushåll givetvis minska utgifterna för att klara av räntekostnaderna.

Därefter kommer demografi. Många länder inklusive oss i Sverige, har en trend av åldrande befolkningar. Äldre människor spenderar generellt mindre, vilket minskar efterfrågan. Denna demografiska trend, kombinerat med effekten av tekniska framsteg, särskilt inom den digitala sektorn, accelererar utvecklingen mot lägre priser. Den digitala eran leder till en värld av överflöd, med mjukvara och digitala produkter som kan replikeras till minimala kostnader. Samantaget pekar allt detta på ett nedåtriktat tryck på priserna.

Och för att toppa det hela, har vi nu artificiell intelligens. AI kommer med största sannolikhet att leda till ökade arbetslöshetstal på kort sikt, eftersom företag måste hitta nya sätt att minska kostnader. Många av alla de kontorsarbetare som sägs upp i lågkonjunkturen 2024 kommer aldrig att behövas tillbaka igen som ett resultat av snabb AI-transformation.

2024: En Perfekt Storm

Effekten av dessa faktorer på ekonomin behöver vara fokus på finanspolitiken. Men centralbankernas politik bygger istället på föråldrade modeller och tunnelseende vilket resulterar i ineffektiva, vilseledande, och direkt kontraproduktiva penningpolitiska åtgärder.

De kombinerade effekterna av penningpolitiken i USA och Europa, som syftade till att bekämpa inflationen, tillsammans med kollapsen i den kinesiska ekonomin, skapar nu en perfekt storm som kan leda oss in i en global recession värre än någon vi upplevt tidigare.

Förbered dig på en skakig resa.